Det har varit tuff , slitsamt, jobbigt och fantastiskt roligt. Kväll efter kväll efter kväll.
Antingen här eller där......
Mamma och pappa har varit fantastiska under hela resan. Slitit kväll efter kväll med oss för att lägenheten ska bli klar för inflytt.
Man tycker att man orkar . Man känner tröttheten på kvällen när man stupar i säng och man tror inte det är sant när klockan ringer på morgonen efter.
Kroppen skriker efter att få sova ut. Barnen sliter, drar och pockar på uppmärksamhet.
Sen har man ju ett jobb att sköta där i mellan. Där det alltid krävs att man ska vara glad och trevlig.
Alltid va på topp ! Man är ju ansiktet utåt och man är van att se oss på ett visst sett. Representera i alla väder.
Jag älskar det ........men inte just nu!! Inte igår.....va bara trött.
Så idag kommer hon in på jobbet. Glad och sprudlande av energi som alltid och jag känner hur hon fyller på min energi lite till. Som alltid när vi ses.
Vi pratar på om vardag och kläder. Så plötsligt håller hon fram en påse och säger " Till dej "
Jag står där som ett fån fattar ingenting ??? ........
" Du såg så trött ut igår " säger hon som svar på min frågande blick och kramar om mej.
Det är då man förstår att även hur mycket munnen ler så finns det några nära som ser att ögonen säger nått annat.
Men nu är jag bara glad i hjärtat. Tack gumman för att våra vägar korsades för några år sen. Kram till dej !
torsdag 20 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
DET kallar jag vänskap!!! Ses i dagisbacken, kram
h gumman, va fint skrivet! Jag är glad för våran vänskap! Kram till dig! Madde
Skicka en kommentar