Mycke tar man ju för givet det har jag konstatetrat X antal gånger på min blogg. Som mannen, barnen, sina föräldrar och nära vänner. Man vill ju att allt ska vara som man tänkt sig hela tiden. Friska , glada, närvarande och förstående.
Sen händer nått som man inte rår över och det är då vi ska välja om vi ska va närvarande stöttande och förstående..........eller om vi ska ta den enkla vägen ut och med skygglapparna på och lådsas som om allt är som vanlig.
Aldrig att jag tänker backa undan.
Aldrig att jag tänker sätta skygglapparna på.
Aldrig jag tänker lådsas att allt är som vanlig.
Jag är så glad att du berättade,fast jag förstår att det va jobbigt. Jag blev chockad, rädd och väldigt ledsen.
En massa frågor ploppar upp i mitt huvudet.
Vad kommer hända?
Får ni stöd och hjälp?
Hur mår ni?
Vad kan JAG göra?
Tack gode gud för nätet där man kan läsa sig till det mesta och du ska veta min vän att jag satt länge....väldigt länge och lusläste allt jag kunde hitta. Så nu vet jag lite mer , lite fakta och varför vad och hur.
Peter och jag pratade länge i natt.....det blir ju påtagligt.....vem säger att det inte lika bra kunde ha varit vi som va där ni är..........man gråter lite för er skull. För man förstår att ni har det svårt.
Jag vill bara tacka dej för ditt förtroede och jag vill att ni ska veta att vi fnns här. Snälla be om hjälp! Allt vi kan göra , lyssna , bolla, stötta , trösta.
Natt som dag. ALLTID !
Ni fixar det här!
Stor kram till dej och din familj.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar